Sunday roast

I morse när jag klev ur sängen kände jag mig minst 200 år gammal. Rygg och ben var stela som en lyktstolpe. Skönt då att man hade bestämt långtur på cykeln så man kunde mjuka upp eländet lite. Startade lugnt o fint från Sandviken med Roger, Jonas och efter ett tag även Anders. Strax därefter mötte vi även Øystein, Daniel och Christoffer från Åsanes elitlag som vände och cyklade med oss ut mot Bruvik på Osterøy. Øystein tog tag i taktpinnen och det lugna tog väl slut ungefär där. Blev ett fint tempo ut till vändpunkten, bryggan i Bruvik, med endast en avhängd cyklist. Vägen hem forcerades på ungefär samma sätt fast denna gång ville ingen ligga brevid tempohästen från Espeland utan alla låg på ett streck bakom. Härligt. Trots diverse smärtor i kroppen från i går så kändes det helt ok. Att glömma pulsklockan hemma var nog dagens bästa för den hade inte hjälpt att kika ner på. Det var bara att njuta av farten och skita i puls mm. Innan jul hade jag totalbonkat på en tur som det här och jag hade troligtvis lagt mig ner i ett dike och kommit fram i vår. Nu gick det bättre. Blev inte lugnt överhuvudtaget men det var en grymt fin tur. Strålande sol, torra vägar och 4 timmar. Kroppen blev mjuk och fin under turen men har tyvärr återgått till skrot efter ett par timmar i soffan. Tror jag tar en dag off i morgon.

Bilder från dagen