Torsdagsmys med klubben

Torsdag och gemensam träning med klubben. På torsdagarna samlas klättermusarna i klubben, och så jag då, när det vankas hårdkör på Osterøy. Rejält kuperat där ute alltså! Blev det hårdkör även idag? Svar Johan Adam. I första stigningen upp till högsta punkten för kvällen satte täten upp ett bra tempo. Jag bet mig fast på ett passande hjul och stirrade på pulsklockan. Sjukt hög puls tänkte jag fast att det känndes ganska lätt. Halvvägs upp i den 5-6km långa backen fick jag hammaren. även denna kväll gick det inte att ligga över 90% speciellt länge tydligen. Att man aldrig lär sig. Tänkte att jag var absolut först att släppa av det 30-40 man stora fältet som körde in i backen. Såg mig runt och insåg att vi bara var 5-6 stycken kvar. Gött tänkte jag och sjönk som en sten. Fick det riktigt tungt sista biten upp. Benen stod rätt ut och den ena efter den andra körde förbi mig. Fasen oxå. Full ös ned i dalen på andra sidan och så upp igen. Den gången gick det bättre och jag kom upp till toppen med kvällens klätterelit. Lite mindre brant på den sidan och det verkar passa mig bättre. MEN det var fasen precis. Gjorde mig mikroskopisk liten, sög mig fast och bet rejält i styrlindan för att hänga på. Vilket ös! Love it.

På vägen hem bestämde jag mig för att köra, som vanligt, precis max i alla småbackar och sprätte på så gott jag kunde. 2h25min och en bit över 7mil med riktigt hårdkör var helt perfekt. Sjukt bra träning och det är ju fantastiskt vad man klarar att pressa sig det där lilla extra när man är ett bra gäng som kör. Var duktigt rökt efteråt och den obligatoriska prologhostan lät inte dröja på sig. Fina fisken på en torsdag. Sa jag att det var skräcksol hela kvällen? Smutt. På söndag får jag bekänna färg på riktigt när jag drar till Voss och bränner av 1 miljon höjdmeter på loppet 6-vatnrunden. Det blir säkert yberjefligt men det ska det ju vara. All-in.

Hörs!