04:38 rullade Jag, Linea, Otto, Martin, Helena, Jacob, Robban och ca 60 andra cyklister ut från Motala för att köra runt vättern. Målet var att försöka hålla 36 i snitt vilket inte är direkt skrämmande på en pannkaksplatt runda om man är en bra grupp som kör och jobbar ihop. Vi var ju nästan 70 pers som startade samtidigt men jag insåg ca 2 km efter start att det här skulle bli en lång dag då alla såg på varandra o ingen ville ta ansvar för farthållningen. Suck.
Vi var några stycken som organiserade någon form av rulle men det var allt för många som inte hade lust att, eller kunde, hjälpa till så farten blev söndagslåg första 10 milen. Det tyckte även Bian, Ottos pappa, som skrek till oss från vägkanten "nu får ni öka". De flesta verkade dock inte höra tipset.
Vanligen är de första 10 milen de snabbaste men nu gick det trögt. Man behöver liksom jobba upp en buffert där för att kunna ta det lite lugnare på slutet. Motvinden hjälpte inte heller till. Jag tänkte att där rök målet och ställde in mig på ett helt annat lopp.
Genom Jönköping var humöret i botten och jag härjade kanske lite väl aggressivt på alla som inte hjälpte till med farthållningen. Med sura ben, hög puls och 20 mil kvar till mål finns det inte utrymme för mysiga konversationer. Allt som kommer ur munnen är ofta kort, högt och innehåller minst en svordom.
När vi passerat Jönköping och körde uppför slakmotorna i Bankeryd var vi 4-5 stycken kvar av de ca 70 pers vi var från start. Tyvärr hade vår grupp, med planer om att hålla samman, även den splittrats i småbitar. Nu var det bara jag, Linea och Robban kvar. Vi manglade dock på bra och farten ökade då vinden nu kom lite snett bakifrån. Kanske skulle vi kunna klara målet ändå?
Efter stoppet i Fagerhult och halva loppet kom någon form av expresståg ifatt oss där vi slängde oss med. Tydligen var det ett gäng från Värnamo. Fick en tår i ögat av lycka då man inte behövde ligga i vinden o monsterköra längre. Benen hade jobbat hårt från start men nu helt plötsligt fick man ligga bakom någon och hjulsuga lite. Lyx. Tyvärr varade lyxen endast några mil för då stoppade expressen och vi var åter själva.
Vi bombade åter på i ca 40 på endast 4 pers vilket självklart kostade krafter. Vi försökte få med folk som vi körde om på vägen men ingen orkade följa. Någonstans runt Karlsborg kände även jag att benen började bli sura på riktigt. Även psyket var rökt och vid 210 km fick jag släppa Linea och Robban. Båda två försökte uppmuntra mig att vara kvar. Jag hade kunnat ligga bakom dem o rullat med men allt var tungt just då och att inte vara till någon hjälp i farthållningen kändes inte ok. Så jag släppte. Kändes mer än tungt att se de segla iväg.
Jag drog ner på farten, åt och funderade på annat än cykling. Cyklade solo i 2-3 mil och njöt av det fina vädret som jag insåg att det var. Tänkte att jag kommer komma in en timma efter Linea o Robban. Fuck. Krafterna började dock komma tillbaka men att cykla själv är lönlöst och tråkigt. ”Håll höger” ropade någon och expresståget som jag glömt bort var tillbaka. Jo jo! Jag kastade mig in bakom dem. Att öka från mina 36 som jag höll till deras +40 gjorde ont precis överallt men denna chans kunde jag inte missa tänkte jag. Jag klamrade mig fast och satsande allt på att jag skulle orka in i mål. Tryckte i mig precis allt jag hade kvar att äta och bet ihop. En efter en kroknade i klungan då det gick lite ryckigt och var tvungna att släppa.
Nu var det bara några mil kvar och helt plötsligt ser jag Linea o Robban framför mig. Glädje! Sista milen gick på ren eufori att jag lyckats klamra mig fast och komma ifatt maskinerna som jag startat med. Väl över mållinjen skakade jag hand med några ur ”Värnamo-expressen” och tackade för snålskjutsen de sista milen.
Vi gick i mål på 8 timmar och 3 minuter. 17 minuter bättre än målet. Sjukt imponerande är Robban och Lineas arbete. De tuggade på som maskiner hela varvet runt och höll nästan undan för expresslaget helt in i mål. Respekt. Jag kände mig inte värd att få samma tid som de efter det arbete som de gjorde men i mål kom vi samtidigt.
Funfacts från rundan (hämtad från resultatjakt.se)
Medelhastighet: 37.3 km/h
Tid: 08:03:00
Plats: 288
Passerade cyklister: 8445
Passerad av: 0
Kostade även på mig att sträcka armarna i luften när jag gick i mål. Kan även intyga för er som undrar att det var mer än skönt att vara tillbaka i Motala efter 8h på cykeln. I år var det tungt. Får se om jag gör det igen.
Hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar